Det här med vikten
Jag har fått en del frågor angående min vikt både här och "i verkliga livet". Den vanligaste frågan är varför jag började tänka på vikten och varför jag har valt att gå ner.
Det enkla svaret är att jag helt enkelt känner mig mer bekväm som jag ser ut nu, ett antal kilo lättare.. Jag känner mig finare, lättare och så har självförtroendet ökat enormt. Jag har länge känt mig obekväm och vetat att jag skulle kunna må så mycket bättre av att bli lite lättare. När jag vägde som mest hade jag ibland känslan av att ha svårt att andas och jag kände mig ofta tung i bröstet. Konditionen ska vi inte tala om...
Mitt startskott kom i samband med att jag var sjuk under en längre period i höstas (jag hade dock gått ner lite under sommaren innan, detta pga att jag är mer aktiv under sommarhalvåret). Under den tiden jag var sjuk fick jag inte i mig så mycket mat och därmed gick jag ner en hel del. När jag sen blev frisk kände jag mig otroligt motiverad till att börja att hälsosammare liv och jag var otroligt trött på att ligga i sängen. På den vägen är det..
I början undvek jag socker och jag tackade nej till farmors kakor. Dock älskar jag att äta, vare sig det är mat, choklad, tårta, bullar, kakor osv. Jag har varit noga med att få i mig mat och jag har även ätit en hel del annat även under den tiden jag gick ner..
Jag har ibland fått kommentarer som: "Du ska väl såklart inte ha någon kaka/tårta/godis eftersom du bantar?" De gånger jag har fått höra detta har jag blivit uppriktigt arg och ledsen. För det första så känner man sig illa bemött av en sådan kommentar och för det andra behöver man inte banta för att vilja leva hälsosammare. Jag har ett motto och det är att jag tar en kaka eller lite choklad eller vad det nu kan vara när jag är sugen, är jag inte sugen tackar jag nej för jag vet att det kommer trigga igång mitt sockerberoende..
Man behöver inte tacka nej till allt!
Kommentarer
Trackback
